Victor Ramström

Victor Ramström

Nya vägar - med förtroende går vi framåt

KyrkanPosted by Victor Ramström 11 Jan, 2015 20:58

För ungefär ett år sedan fick jag en förfrågan om att skriva en artikel till Växjö Stiftskalender. Efter många tankar och funderingar skrev jag under våren följande text som nu har publicerats i Växjö Stiftskalender 2014/2015:

Nya vägar - med förtroende går vi framåt

Vi har alla hört de negativa röster som har lyfts fram om Svenska Kyrkans nya organisation. Otaliga spaltmeter har ägnats åt kritik av denna. Helt ofattbar kritik enligt mig, i Kalmar blev det en räddning!

Men det är ju så att Sverige är stort och alla pastorat och församlingar ser mycket olika ut och har olika förutsättningar. I Kalmar stämde alla förutsättningar med det förslag som kom. Redan innan förslaget om en ny struktur för Svenska Kyrkan så hade vi Kalmar och våra fem församlingar arbetat med frågan i vilken organisation vi möter framtiden. Mycket talade för att förslaget att slå ihop de fem församlingarna till en församling var det alternativ som passade oss bäst. I samband med dessa diskussioner så gjordes också en förändring i arbetsorganisationen. En förändring som innebar att det blev två arbetslag istället för som tidigare ett i varje församling. Som exempel kan det Norra arbetslaget nämnas. Det innefattar de tre församlingarna på norr och hade då också i tidigare organisation tre stycken kyrkoråd över sig som ville tycka och tänka om var resurserna skulle läggas. En i längden ohållbar situation.
Alla församlingar var dock inte överens om att det var nödvändigt att göra en sammanslagning. För oss blev räddningen det förslag som kom från strukturutredningsgruppen. Det passade väl in hos oss i Kalmar, mycket av det stämde med de tankar vi hade innan på den organisation vi ville ha. Och som kronan på verket kunde vi dessutom behålla våra fem församlingar.

Tänk en sådan möjlighet med denna nya organisation. Vilket engagemang den kan bygga i en församling. Om bara man tar tillvara på möjligheten. Församlingsråd som kan vara valda på kortare tid än normala fyra år, och med personer som inte behöver engagera sig i en nomineringsgrupp. I Kalmar lät vi församlingsbor nominera personer i förväg till församlingsråden. Därefter sattes information om varje kandidat upp på anslagstavlorna och under ett församlingsmöte fick kandidaterna presentera sig och församlingen fick rösta och lämna förslag på ordförande. Det hela fastställdes sedan av kyrkofullmäktige och alla valdes på en två års period. En väldigt bra och smidig process som tar tillvara de engagerade församlingsmedlemmarna betydligt bättre än tidigare organisation. Medelåldern har sjunkit och engagemanget har ökat. Mycket positiv utveckling precis i början av en ny organisation.
Församlingsråden har nu stora förutsättningar för att kunna tänka nytt, men också bevara goda traditioner.
Med nya organisationer kommer nya arbetsuppgifter och sätt att lösa saker på. Allt behöver kanske inte fungera klockrent första året. Ta lärdom av det som inte blir så bra och utveckla allt eftersom.

På många sätt har jag hört om problemen med att få denna organisation på plats. Det är inte annat än att jag är lite stolt när jag ser tillbaka på den process som precis varit i Kalmar. Hur hela denna nya organisation så smärtfritt fallit på plats, och att vi kommit så långt som vi gjort. Mycket tack vare duktiga och engagerade anställda.
På det sätt som det har blivit i Kalmar så är det helt klart en förbättring i diskussionerna både i församlingarna men också i det nya kyrkorådet. Flera av de engagerade församlingsmedlemmarna har nu kommit med i församlingsråden, ofta helt utan politisk bakgrund. Just det öppnar upp för en helt ny typ av samtal. De ”nya” personerna brinner för sin församling och vill vara med och utveckla den. Nu har vi i våra nya församlingsråd fått igång den verkligt viktiga diskussionen, hur vi fortsätter att bygga församling.

Något som jag tror blir allt viktigare i pusslet att utveckla en församling är hur vi informerar utåt. Det är både viktigt men också en utmaning för framtiden. Hur kan vi synas och informera om vad kyrkan faktiskt är idag?
I ett samhälle där vi mer och mer matas med information av olika slag är det viktigt att kunna sticka ut. Där har Svenska Kyrkan en lång bit kvar på många håll. Det finns lysande exempel på hur man faktiskt får människor intresserade av hur något ser ut.

Ett typsnitt på texten i en annons och utseendet på densamme kan tyvärr ge helt fel bild av det vi egentligen vill sprida. Tänk er att vi vill annonsera lite extra för att det är Familjehögmässa på söndag. I samband med den kommer det att ske lite extra aktiviteter riktade till barnfamiljer. En glädjedag i kyrkan med andra ord. Vi sätter in en svartvit annons i tidningen där typsnittet ”Times New Roman” används, och vi beskriver vad som händer. Det behöver inte vara något fel på annonsen eller information som finns med, men tyvärr syns den inte. Den sticker inte ut. De som ser den är de som normalt kommer till kyrkan och redan fått informationen på kyrkans anslagstavla.
Om vi istället använder Svenska Kyrkans typsnitt ”Foundry Sterling” och väljer en färgglad bakgrund, kanske låter vi några bubblor i olika färg finnas med i bakgrunden och längst ner hittar vi Svenska Kyrkans logotype. Vi använder oss av i stort sett samma text. Inte nog med det att annonsen syns betydligt bättre den visar också tydligt att det är kyrkan som arrangerar. Och på söndag kommer det flera nya barnfamiljer som sett annonsen och blivit nyfikna.
Om nu annonsen har stuckit ut lite extra så har den förmodligen också ökat intresset för hela Svenska Kyrkan. Det i sin tur gör att fler än kanske bara barnfamiljerna blir intresserade av att gå till kyrkan. Och var når vi bättre ut med det glada kristna budskapet om inte i våra kyrkor och till dem som kommer dit. Det är viktigt hur kyrkan marknadsför sig, ofta gäller det att ha en väl genomtänkt plan och att våga sticka ut.

Vågade sticka ut gjorde precis organisten Ida Fahl i min egen församling. När en ny manskör skulle bildas så var annonsen utformad som en kontaktannons där män med snygga vader söktes. Det blev stort medieuppbåd i hela landet, till och med kvällstidningarna skrev om det hela. Givetvis krävdes det egentligen inga snygga vader, och en del valde att fokusera fel. Men annonsen stack ut och skapade något som ingen hade förväntat sig från kyrkan. Och vilken härlig ny och glad manskör vi fick i form av Birgittæ Drängar!

Svenska Kyrkan har tagit fram en grafisk profil som anger vissa drag av hur vi som kyrka ska synas utåt. En del av den är Svenska Kyrkans logotype, som enligt mig är en av världens snyggaste logotyper. Den utstrålar precis det vi är. Det är viktigt att vi använder den i allt vi kommunicerar, det är ett enkelt sätt att synas lite bättre med de glada röda och gula färgerna.
En stor utmaning i framtiden är att få snyggare informationsmaterial och annonser i kyrkan. Som anställd i kyrkan bör man vara intresserad av att informera, om inte utåt, så åtminstone till den som har ansvar för informationen. På något sätt måste informationen ut. Det som inte når ut, händer inte och då kan vi inte heller beklaga oss för att det inte dök upp någon.

I dagens samhälle finns det enormt stora möjligheter att helt gratis nå ut med information om vad som händer i tillexempel en församling. De sociala medierna. Allt fler församlingar, pastorat och stift har en egen facebooksida. Alla personer som har gillat en facebook-sida kommer därefter att nås av information som läggs ut på den sidan. Församlingen, pastoratet eller stiftet kan alltså helt gratis få ut information om vad som händer till dem som gillat sidan.
Det finns fler exempel på sociala medier, Instagram är ett annat alternativ. Svenska kyrkan har ett eget Instagramkonto (@svenskakyrkan). Varje vecka får vi följa en ny person som låter oss följa med på en vecka i dennes församling/arbete. Ett härligt sätt att få en bild av hela bredden i Svenska Kyrkan.

När man tänker sociala medier tycker jag inte bara att man ska tänka att nå ut med information om det som händer. Tänk er att kunna följa verksamheten i en församling, att kunna få ta del av en liten bit av det som konfirmanderna lärde sig på sin läsning. Eller att få se att syföreningen virkar små skor som sedan delas ut till dopfamiljerna. Eller tänk er att en stressad person med mycket i sin vardag inte hann med att vara med på kvällsandakten. När denne väl finner lugnet på kvällen kan han/hon få vara med om en kvällsandakt som finns utlagt i bild och text på en facebooksida. Sociala medier kan var bra till så mycket, och kan vara en viktig del i ett församlingsbyggande.
Personer idag söker information på många olika sätt, det blir alltmer naturligt att leta upp informationen snabbt på internet. Därför är det viktigt att det finns bra uppdaterade hemsidor, de behöver inte vara fyllda av text. Men de måste visa ett grundutbud av det som erbjuds i församlingen/pastoratet varje vecka och de måste vara aktuella, annars blir informationen inte trovärdig.

Min första egentliga kontakt med kyrkan var 2001. Jag började sjunga i Diskantkören i Birgittakyrkan. Som 10-13 åring fick jag vara med i ett sammanhang som var roligt och betydde mycket. Sång i gudstjänst, läger, solosång på julnattsmässa och huvudroller i musikaler var lite av det jag fick vara med om under denna tid som jag minns med glädje.
Steget till att bli konfirmand var inte särskilt svårt och jag ansåg det ganska självklart. Jag tror aldrig att jag riktigt reflekterade i förhand om vad det innebar. Kanske såg jag precis som så många andra fram emot presenterna vid konfirmationen.
Konfirmationstiden var för mig en enda stor glädjetid. Det var roligt, vi var många och det var stark gemenskap. Jag kände mig sedd av både personalen och de unga ledarna, samtidigt som jag tror att jag smälte in i den stora skaran.

När den tiden var slut kände jag att detta vill jag inte bara släppa. Jag tog beslutet att fortsätta som konfirmandassistent i ett år. Ett beslut som jag funderade mycket på men som jag egentligen var helt säker på. Jag var inte den som hade synts särskilt mycket under konfirmationstiden och deltog aldrig vid KU-kvällarna som en del andra konfirmander. Så steget var inte helt självklart, att kasta sig ut på okänd mark, in i ett sammanhang där jag egentligen inte kände någon.
Det stora i beslutet tror jag var att få med sig släkt och vänner. Jag kan inte påstå att någon i min närhet under min uppväxt haft något större intresse av att gå till kyrkan. Givetvis var de heller aldrig emot att jag skulle fortsätta, men kanske lite mer avvaktande.
Efter det rullade åren på, jag fick vara en del av ett sammanhang medan andra ungdomar kom och gick.

Vid 16 års ålder blev jag tillfrågad att vara kyrkvärd tillsammans med en annan av ungdomarna. Det kanske inte var så lätt för de äldre kyrkvärdarna att släppa in två ungdomar i sin skara. Men det visade de aldrig, istället stöttade de och lärde upp ordentligt. Jag tog tillfället i akt att suga i mig all den kunskap de ville dela. I och med detta blev min plats i den gudstjänstfirande församlingen allt mer självklar.
Under tiden som ungdom i S:ta Birgitta kyrka blev jag också invald i styrelsen för Svenska Kyrkans Unga i församlingen. Under några år som sekreterare och tillslut blev jag ”inkuppad” som ordförande. Något som kanske inte är helt vanligt i en stillsam ungdomsförening. Jag var kanske inte helt sugen på att fortsätta alls egentligen i styrelsen efter några år som jag tycker borde skötts bättre än vad de gjorde. Men det fick mig också att agera, och som sagt blev jag ordförande istället för valberedningens förslag.

Styrelsearbetet intresserade mig mycket och jag tyckte att det var roligt. Därför blev det självklart att tacka ja till att ställa upp i kyrkovalet när den frågan kom. Kyrkovalet gick ordentligt bra för min del och det slutade med att jag blev vald till Kyrkorådets ordförande i S:ta Birgitta församling vid en ålder av 19 år.
Med denna lilla historia om min egen väg inom kyrkan tycker jag att det går att dra några slutsatser.

Kyrkan måste alltid skapa mötesplatser fyllda av gemenskap. Gemenskapen är det viktigaste vi kan erbjuda. Hade jag inte känt gemenskap under min tid i Diskantkören och som konfirmand så tror jag inte att jag hade varit engagerade i kyrkan idag. Och tack vare gemenskapen så har också min tro kunnat växa sig allt starkare för varje år som gått.

Tillit är det andra jag tänker på. Om jag inte hade fått förtroendet att vara kyrkvärd eller blivit tillfrågad att ställa upp som ordförande i kyrkorådet så är jag inte heller säker på att jag hade varit kvar lika engagerad som idag. Till historien om att bli kyrkvärd vid 16-års ålder hör också min vän, Hanna, som liksom jag fick den möjligheten. Av de ungdomar som fanns i Birgittakyrkan när vi konfirmerades är det enbart hon och jag som finns kvar. Numera arbetar vi med gudstjänstgrupper i vår församling både Hanna och jag är ledare för varsin gudstjänstgrupp. Vi tog tillvara på förtroendet vi fick som 16 åringar och idag, åtta år senare, leder och fördelar vi arbetet inför en högmässa och vad det innebär hos oss, textläsare, kyrkvärdsuppgifter, förbön, kyrkfika och mycket mer som ska fungera före, under och efter gudstjänsten på söndagarna.

Jag tror att kyrkan behöver bli betydligt bättre på att ge förtroende till yngre människor. Yngre människor som kan växa i sitt uppdrag. Det är där vi har kyrkans framtid. Vad spelar det för roll om det blir lite annorlunda ibland? Det kanske gör att fler blir intresserade av kyrkan och dess budskap. Jag tycker att det är viktigt att hålla fast vid goda traditioner, men en del saker kanske inte behöver gå till på samma sätt som de har gjort i 70 år. En del sådana saker tror jag kan stänga många dörrar för kyrkan.

Låt kyrkan istället bli en plats där vi tar tillvara på kunskap från alla, yngre som äldre. Låt oss ge varandra förtroende i de uppgifter vi utför. Låt oss skapa mötesplatser som är fyllda av gemenskap, och låt kyrkan utstråla gemenskap. På så sätt kan vi bygga och på så sätt kan människor växa i sin tro. Med förtroende går vi framåt.

Victor Ramström

Snickare, ordförande i församlingsrådet i S:ta Birgitta församling och Kyrkorådets vice ordförande i Kalmar Pastorat.






Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.