Victor Ramström

Victor Ramström

Nya vägar - med förtroende går vi framåt

KyrkanPosted by Victor Ramström 11 Jan, 2015 20:58

För ungefär ett år sedan fick jag en förfrågan om att skriva en artikel till Växjö Stiftskalender. Efter många tankar och funderingar skrev jag under våren följande text som nu har publicerats i Växjö Stiftskalender 2014/2015:

Nya vägar - med förtroende går vi framåt

Vi har alla hört de negativa röster som har lyfts fram om Svenska Kyrkans nya organisation. Otaliga spaltmeter har ägnats åt kritik av denna. Helt ofattbar kritik enligt mig, i Kalmar blev det en räddning!

Men det är ju så att Sverige är stort och alla pastorat och församlingar ser mycket olika ut och har olika förutsättningar. I Kalmar stämde alla förutsättningar med det förslag som kom. Redan innan förslaget om en ny struktur för Svenska Kyrkan så hade vi Kalmar och våra fem församlingar arbetat med frågan i vilken organisation vi möter framtiden. Mycket talade för att förslaget att slå ihop de fem församlingarna till en församling var det alternativ som passade oss bäst. I samband med dessa diskussioner så gjordes också en förändring i arbetsorganisationen. En förändring som innebar att det blev två arbetslag istället för som tidigare ett i varje församling. Som exempel kan det Norra arbetslaget nämnas. Det innefattar de tre församlingarna på norr och hade då också i tidigare organisation tre stycken kyrkoråd över sig som ville tycka och tänka om var resurserna skulle läggas. En i längden ohållbar situation.
Alla församlingar var dock inte överens om att det var nödvändigt att göra en sammanslagning. För oss blev räddningen det förslag som kom från strukturutredningsgruppen. Det passade väl in hos oss i Kalmar, mycket av det stämde med de tankar vi hade innan på den organisation vi ville ha. Och som kronan på verket kunde vi dessutom behålla våra fem församlingar.

Tänk en sådan möjlighet med denna nya organisation. Vilket engagemang den kan bygga i en församling. Om bara man tar tillvara på möjligheten. Församlingsråd som kan vara valda på kortare tid än normala fyra år, och med personer som inte behöver engagera sig i en nomineringsgrupp. I Kalmar lät vi församlingsbor nominera personer i förväg till församlingsråden. Därefter sattes information om varje kandidat upp på anslagstavlorna och under ett församlingsmöte fick kandidaterna presentera sig och församlingen fick rösta och lämna förslag på ordförande. Det hela fastställdes sedan av kyrkofullmäktige och alla valdes på en två års period. En väldigt bra och smidig process som tar tillvara de engagerade församlingsmedlemmarna betydligt bättre än tidigare organisation. Medelåldern har sjunkit och engagemanget har ökat. Mycket positiv utveckling precis i början av en ny organisation.
Församlingsråden har nu stora förutsättningar för att kunna tänka nytt, men också bevara goda traditioner.
Med nya organisationer kommer nya arbetsuppgifter och sätt att lösa saker på. Allt behöver kanske inte fungera klockrent första året. Ta lärdom av det som inte blir så bra och utveckla allt eftersom.

På många sätt har jag hört om problemen med att få denna organisation på plats. Det är inte annat än att jag är lite stolt när jag ser tillbaka på den process som precis varit i Kalmar. Hur hela denna nya organisation så smärtfritt fallit på plats, och att vi kommit så långt som vi gjort. Mycket tack vare duktiga och engagerade anställda.
På det sätt som det har blivit i Kalmar så är det helt klart en förbättring i diskussionerna både i församlingarna men också i det nya kyrkorådet. Flera av de engagerade församlingsmedlemmarna har nu kommit med i församlingsråden, ofta helt utan politisk bakgrund. Just det öppnar upp för en helt ny typ av samtal. De ”nya” personerna brinner för sin församling och vill vara med och utveckla den. Nu har vi i våra nya församlingsråd fått igång den verkligt viktiga diskussionen, hur vi fortsätter att bygga församling.

Något som jag tror blir allt viktigare i pusslet att utveckla en församling är hur vi informerar utåt. Det är både viktigt men också en utmaning för framtiden. Hur kan vi synas och informera om vad kyrkan faktiskt är idag?
I ett samhälle där vi mer och mer matas med information av olika slag är det viktigt att kunna sticka ut. Där har Svenska Kyrkan en lång bit kvar på många håll. Det finns lysande exempel på hur man faktiskt får människor intresserade av hur något ser ut.

Ett typsnitt på texten i en annons och utseendet på densamme kan tyvärr ge helt fel bild av det vi egentligen vill sprida. Tänk er att vi vill annonsera lite extra för att det är Familjehögmässa på söndag. I samband med den kommer det att ske lite extra aktiviteter riktade till barnfamiljer. En glädjedag i kyrkan med andra ord. Vi sätter in en svartvit annons i tidningen där typsnittet ”Times New Roman” används, och vi beskriver vad som händer. Det behöver inte vara något fel på annonsen eller information som finns med, men tyvärr syns den inte. Den sticker inte ut. De som ser den är de som normalt kommer till kyrkan och redan fått informationen på kyrkans anslagstavla.
Om vi istället använder Svenska Kyrkans typsnitt ”Foundry Sterling” och väljer en färgglad bakgrund, kanske låter vi några bubblor i olika färg finnas med i bakgrunden och längst ner hittar vi Svenska Kyrkans logotype. Vi använder oss av i stort sett samma text. Inte nog med det att annonsen syns betydligt bättre den visar också tydligt att det är kyrkan som arrangerar. Och på söndag kommer det flera nya barnfamiljer som sett annonsen och blivit nyfikna.
Om nu annonsen har stuckit ut lite extra så har den förmodligen också ökat intresset för hela Svenska Kyrkan. Det i sin tur gör att fler än kanske bara barnfamiljerna blir intresserade av att gå till kyrkan. Och var når vi bättre ut med det glada kristna budskapet om inte i våra kyrkor och till dem som kommer dit. Det är viktigt hur kyrkan marknadsför sig, ofta gäller det att ha en väl genomtänkt plan och att våga sticka ut.

Vågade sticka ut gjorde precis organisten Ida Fahl i min egen församling. När en ny manskör skulle bildas så var annonsen utformad som en kontaktannons där män med snygga vader söktes. Det blev stort medieuppbåd i hela landet, till och med kvällstidningarna skrev om det hela. Givetvis krävdes det egentligen inga snygga vader, och en del valde att fokusera fel. Men annonsen stack ut och skapade något som ingen hade förväntat sig från kyrkan. Och vilken härlig ny och glad manskör vi fick i form av Birgittæ Drängar!

Svenska Kyrkan har tagit fram en grafisk profil som anger vissa drag av hur vi som kyrka ska synas utåt. En del av den är Svenska Kyrkans logotype, som enligt mig är en av världens snyggaste logotyper. Den utstrålar precis det vi är. Det är viktigt att vi använder den i allt vi kommunicerar, det är ett enkelt sätt att synas lite bättre med de glada röda och gula färgerna.
En stor utmaning i framtiden är att få snyggare informationsmaterial och annonser i kyrkan. Som anställd i kyrkan bör man vara intresserad av att informera, om inte utåt, så åtminstone till den som har ansvar för informationen. På något sätt måste informationen ut. Det som inte når ut, händer inte och då kan vi inte heller beklaga oss för att det inte dök upp någon.

I dagens samhälle finns det enormt stora möjligheter att helt gratis nå ut med information om vad som händer i tillexempel en församling. De sociala medierna. Allt fler församlingar, pastorat och stift har en egen facebooksida. Alla personer som har gillat en facebook-sida kommer därefter att nås av information som läggs ut på den sidan. Församlingen, pastoratet eller stiftet kan alltså helt gratis få ut information om vad som händer till dem som gillat sidan.
Det finns fler exempel på sociala medier, Instagram är ett annat alternativ. Svenska kyrkan har ett eget Instagramkonto (@svenskakyrkan). Varje vecka får vi följa en ny person som låter oss följa med på en vecka i dennes församling/arbete. Ett härligt sätt att få en bild av hela bredden i Svenska Kyrkan.

När man tänker sociala medier tycker jag inte bara att man ska tänka att nå ut med information om det som händer. Tänk er att kunna följa verksamheten i en församling, att kunna få ta del av en liten bit av det som konfirmanderna lärde sig på sin läsning. Eller att få se att syföreningen virkar små skor som sedan delas ut till dopfamiljerna. Eller tänk er att en stressad person med mycket i sin vardag inte hann med att vara med på kvällsandakten. När denne väl finner lugnet på kvällen kan han/hon få vara med om en kvällsandakt som finns utlagt i bild och text på en facebooksida. Sociala medier kan var bra till så mycket, och kan vara en viktig del i ett församlingsbyggande.
Personer idag söker information på många olika sätt, det blir alltmer naturligt att leta upp informationen snabbt på internet. Därför är det viktigt att det finns bra uppdaterade hemsidor, de behöver inte vara fyllda av text. Men de måste visa ett grundutbud av det som erbjuds i församlingen/pastoratet varje vecka och de måste vara aktuella, annars blir informationen inte trovärdig.

Min första egentliga kontakt med kyrkan var 2001. Jag började sjunga i Diskantkören i Birgittakyrkan. Som 10-13 åring fick jag vara med i ett sammanhang som var roligt och betydde mycket. Sång i gudstjänst, läger, solosång på julnattsmässa och huvudroller i musikaler var lite av det jag fick vara med om under denna tid som jag minns med glädje.
Steget till att bli konfirmand var inte särskilt svårt och jag ansåg det ganska självklart. Jag tror aldrig att jag riktigt reflekterade i förhand om vad det innebar. Kanske såg jag precis som så många andra fram emot presenterna vid konfirmationen.
Konfirmationstiden var för mig en enda stor glädjetid. Det var roligt, vi var många och det var stark gemenskap. Jag kände mig sedd av både personalen och de unga ledarna, samtidigt som jag tror att jag smälte in i den stora skaran.

När den tiden var slut kände jag att detta vill jag inte bara släppa. Jag tog beslutet att fortsätta som konfirmandassistent i ett år. Ett beslut som jag funderade mycket på men som jag egentligen var helt säker på. Jag var inte den som hade synts särskilt mycket under konfirmationstiden och deltog aldrig vid KU-kvällarna som en del andra konfirmander. Så steget var inte helt självklart, att kasta sig ut på okänd mark, in i ett sammanhang där jag egentligen inte kände någon.
Det stora i beslutet tror jag var att få med sig släkt och vänner. Jag kan inte påstå att någon i min närhet under min uppväxt haft något större intresse av att gå till kyrkan. Givetvis var de heller aldrig emot att jag skulle fortsätta, men kanske lite mer avvaktande.
Efter det rullade åren på, jag fick vara en del av ett sammanhang medan andra ungdomar kom och gick.

Vid 16 års ålder blev jag tillfrågad att vara kyrkvärd tillsammans med en annan av ungdomarna. Det kanske inte var så lätt för de äldre kyrkvärdarna att släppa in två ungdomar i sin skara. Men det visade de aldrig, istället stöttade de och lärde upp ordentligt. Jag tog tillfället i akt att suga i mig all den kunskap de ville dela. I och med detta blev min plats i den gudstjänstfirande församlingen allt mer självklar.
Under tiden som ungdom i S:ta Birgitta kyrka blev jag också invald i styrelsen för Svenska Kyrkans Unga i församlingen. Under några år som sekreterare och tillslut blev jag ”inkuppad” som ordförande. Något som kanske inte är helt vanligt i en stillsam ungdomsförening. Jag var kanske inte helt sugen på att fortsätta alls egentligen i styrelsen efter några år som jag tycker borde skötts bättre än vad de gjorde. Men det fick mig också att agera, och som sagt blev jag ordförande istället för valberedningens förslag.

Styrelsearbetet intresserade mig mycket och jag tyckte att det var roligt. Därför blev det självklart att tacka ja till att ställa upp i kyrkovalet när den frågan kom. Kyrkovalet gick ordentligt bra för min del och det slutade med att jag blev vald till Kyrkorådets ordförande i S:ta Birgitta församling vid en ålder av 19 år.
Med denna lilla historia om min egen väg inom kyrkan tycker jag att det går att dra några slutsatser.

Kyrkan måste alltid skapa mötesplatser fyllda av gemenskap. Gemenskapen är det viktigaste vi kan erbjuda. Hade jag inte känt gemenskap under min tid i Diskantkören och som konfirmand så tror jag inte att jag hade varit engagerade i kyrkan idag. Och tack vare gemenskapen så har också min tro kunnat växa sig allt starkare för varje år som gått.

Tillit är det andra jag tänker på. Om jag inte hade fått förtroendet att vara kyrkvärd eller blivit tillfrågad att ställa upp som ordförande i kyrkorådet så är jag inte heller säker på att jag hade varit kvar lika engagerad som idag. Till historien om att bli kyrkvärd vid 16-års ålder hör också min vän, Hanna, som liksom jag fick den möjligheten. Av de ungdomar som fanns i Birgittakyrkan när vi konfirmerades är det enbart hon och jag som finns kvar. Numera arbetar vi med gudstjänstgrupper i vår församling både Hanna och jag är ledare för varsin gudstjänstgrupp. Vi tog tillvara på förtroendet vi fick som 16 åringar och idag, åtta år senare, leder och fördelar vi arbetet inför en högmässa och vad det innebär hos oss, textläsare, kyrkvärdsuppgifter, förbön, kyrkfika och mycket mer som ska fungera före, under och efter gudstjänsten på söndagarna.

Jag tror att kyrkan behöver bli betydligt bättre på att ge förtroende till yngre människor. Yngre människor som kan växa i sitt uppdrag. Det är där vi har kyrkans framtid. Vad spelar det för roll om det blir lite annorlunda ibland? Det kanske gör att fler blir intresserade av kyrkan och dess budskap. Jag tycker att det är viktigt att hålla fast vid goda traditioner, men en del saker kanske inte behöver gå till på samma sätt som de har gjort i 70 år. En del sådana saker tror jag kan stänga många dörrar för kyrkan.

Låt kyrkan istället bli en plats där vi tar tillvara på kunskap från alla, yngre som äldre. Låt oss ge varandra förtroende i de uppgifter vi utför. Låt oss skapa mötesplatser som är fyllda av gemenskap, och låt kyrkan utstråla gemenskap. På så sätt kan vi bygga och på så sätt kan människor växa i sin tro. Med förtroende går vi framåt.

Victor Ramström

Snickare, ordförande i församlingsrådet i S:ta Birgitta församling och Kyrkorådets vice ordförande i Kalmar Pastorat.





POSK har inget emot dig Birgitta Axelsson Edström

KyrkanPosted by Victor Ramström 27 Nov, 2013 23:43

Denna bloggpost är ett svar på ett blogginlägg av Birgitta Axelsson Edström med rubriken ”POSK i Kalmar: Vad har ni emot mig?” Du kan läsa den här.

Jag vill börja med att meddela att POSK i Kalmar inte har något emot dig. Tvärtom välkomnar vi att du numera finns med som förtroendevald i Kalmar.

Låt mig ge lite bakgrundsinformation.
Under flera mandatperioder har POSK blivit "överkörda" av de två övriga nomineringsgrupperna i Kalmar. Trots att POSK förra mandatperioden hade 49.3% av rösterna så fick vi ta de poster som blev över när Socialdemokraterna och Borgerlig samling samarbetade. Och visst det är helt okej att göra så. Det som inte är bra med det hela är att man velat tysta ner detta utåt mot väljarna och har aldrig meddelat att man samarbetar.

Inför kyrkovalet i år pratades det mycket om att vi i nomineringsgrupperna skulle försöka att utse rätt person på rätt plats istället för att se prestigen, något som vi i POSK snabbt märkte var tomma ord.
När resultatet av detta kyrkovalet var klart så försökte vi att hitta grupper att samarbeta med. Något som gick bra till en början. Men när det började spridas lögner om oss i POSK så stod vi till slut själva. Istället för att ljuga så hade vi varit ärliga hela tiden och det är vi stolta över.

När valberedningen träffades så bestämdes att:
"När det gäller tillsättning av ledamöter och ersättare i kyrkorådet utgår man från principen att presidiet i kyrkofullmäktige inte ska sitta i kyrkorådet.” Detta finns att läsa i valberedningens protokoll.
En princip som vi ifrån POSK tycker är mycket viktig och har pratat om under en lång tid. Tyvärr valde majoriteten i valberedningen att bortse från sin egen princip.
Reservationen på sammanträdet med kyrkofullmäktige var alltså inte riktat mot dig personligen utan hade kommit upp oavsett vem i kyrkofullmäktiges presidie som blivit föreslagen att finnas med i kyrkorådet.

När det gäller ordförande i arbetsmiljöutskottet så är inte heller den reservationen riktad personligen mot dig. För fyra år sedan fick POSK och Lars Björk den ordförandeposten och han har under dessa år skött detta arbete utmärkt, blivit ordentligt utbildad och fått beröm från samtliga nomineringsgrupper och övriga inblandade i arbetsmiljöfrågor. Från POSK ser vi det som slöseri att kasta bort den kunskapen och engagemanget.
Jag vill återigen förtydliga att detta INTE är riktat mot dig personligen, reservationerna hade kommit oavsett vilken person som blivit nominerad.

Jag tycker att det är tråkigt att du inte varit uppmärksam och sett den stora sänkning av medelåldern som sker när POSKs ledamöter och ersättare kliver in i Ulfåsasalen när det är kyrkofullmäktige. Om det är någon grupp som har satsat på att föryngra så är det just POSK. Vi har 4 ledamöter och 2 ersättare i kyrkorådet, varav jag blivit vice ordförande och är 23 år. Den äldsta av dessa personer är 67 år, och medelåldern är 50 år. Dessutom 50/50 i förhållandet kvinnor och män.

Delvis med tanke på detta undrar jag var du har sett att vi utser äldre herrar till det ena uppdraget efter det andra? Tvärtom. I själva verket så är det den sida som du själv stödjer (Socialdemokraterna, Borgerlig Samling, ÖKA och ViSK) som utser äldre herrar till det ena uppdraget efter det andra. Detta finns att läsa i både protokoll till kyrkofullmäktige och kallelse till kyrkorådet.

Jag vill återigen belysa att ingen av de reservationerna som lämnats är riktad mot dig personligen, POSK har inget emot dig. Jag ser fram emot ett gott samarbete i kyrkorådet!

Victor Ramström
ordförande POSK i Kalmar Pastorat





Ung och förtroendevald

KyrkanPosted by Victor Ramström 23 Jun, 2013 18:26
Lagom till midsommar landade det nya numret av "Stiftsliv" i brevlådan. Det är Växjö stifts tidning, tidigare "Missivet", som delas ut till bland annat anställda och förtroendevalda i Växjö Stift. Temat för detta nummer var: Kyrkoval 2013. Under rubriken "Ung och förtroendevald" berättar Hanna och jag om vår väg till kyrkans uppdrag.

Texten i sin helhet finns här nedan.

23 år unga och förtroendevalda i kyrkan. Hanna Skygebjerg och Victor Ramström (POSK) från Kalmar är två undantag i en organisation där en majoritet av de som engagerar sig är i pensionsåldern. Men Hanna och Victor hoppas att fler unga blir intresserade.

Det var redan under konfirmationstiden som intresset för att engagera sig i Svenska kyrkan väcktes hos Victor och Hanna. Prästen och de andra ledarna, som medverkade i konfirmandarbetet i Sankta Birgitta församling i Kalmar, var inspirerande. En nyfikenhet och längtan att få veta mer om Jesus och leva i hans anda fick de båda ungdomarna att stanna kvar och fortsätta som unga ledare efter att konfirmationsåret var slut. Dessutom berättar båda att de tidigt fick en känsla av att de behövdes. De andra vuxna som arbetade i kyrkan tyckte att deras närvaro var viktig, Hanna och Victor kände sig sedda, välkomna och hemma. Och här tror båda att det finns en väg att gå för att få fler ungdomar att engagera sig som förtroendevalda.

– Vi fick tidigt uppdrag att vara kyrkvärdar, uppgifterna som det innebär var ett bra sätt att komma in i församlingens gudstjänstliv. Ansvaret fick oss att växa, säger Hanna.

Victor tillägger att det finns saker inom Svenska kyrkan som det kan ta tid för ovana att känna sig hemma i, han tar liturgin som exempel. Men Victor berättar att i hans och Hannas församling fanns det vuxna som förklarade och på så sätt blev även liturgin tydlig.

– Dessutom fick vi en god relation till de äldre. De blev som mentorer för oss unga.

Och det var just engagemanget hos en vuxen person som fick Hanna och Victor att bli verkligt intresserade av att bli förtroendevalda.

Redan 2009, endast 19 år gammal blev Victor vald till ordförande i kyrkorådet i Sankta Birgittas församling, därmed var han Sveriges yngsta kyrkorådsordförande.

– Jag hade precis tagit studenten och var oerfaren inom kyrkopolitiken. Jag har fått lära mig många saker på resans gång. Men har aldrig tyckt att det har varit svårt.

Idag är Victor bland annat ordförande för POSK i Kalmar Pastorat och vice ordförande för POSK i Växjö stift.

Inför årets kyrkoval hoppas Hanna på att få fler uppdrag än det kyrkoråd som hon idag sitter med i. Fastän båda verkligen brinner för sitt arbete inom kyrkan är det inte så lätt att vara ung och förtroendevald. Hanna och Victor säger båda att det är viktigt att uppdraget som förtroendevald är anpassat för folk som arbetar, att möten läggs på kvällstid. Victor som arbetar som snickare och Hanna som studerar säger att det kan vara svårt att få ledigt.

– Att möten läggs på kvällstid ger oss som arbetar och studerar större möjligheter att delta och jag tror att det är ett sätt att inkludera yngre generationer, säger Hanna.

Men det finns nyheter, som redan idag gör det lättare att ha ett uppdrag som förtroendevald. Genom kyrkans nya organisation, som klubbades förra året, finns det möjlighet att sitta som förtroendevald under en kortare tid. Dessutom kan en person vara politiskt aktiv i en församling även om man inte bor där, kravet är att personen bor i pastoratet. För Hanna har det sistnämnda inneburit att hon har möjlighet att ha ett uppdrag. Just nu bor Hanna nämligen i en annan församling, men det är i Sankta Birgitta hon känner sig hemma.

– Det är här jag alltid har varit och det är den här församlingen som jag vill arbeta inom. Dessutom tror jag att möjligheten att bli vald för kortare tid gör att fler unga engagerar sig. I vår ålder rör man på sig mycket, förklarar Hanna.

Just nu består Hanna och Victors tillvaro av studier, arbete, umgänge med vänner och engagemanget i kyrkan. Men frågan är hur de ser på framtiden, kommer det att finnas plats för uppdrag som förtroendevald i en tillvaro med familj och småbarn?

– Vi får se. Man får ta det som det kommer och se hur livet ser ut, säger Hanna.

– Uppdragen tar ju så klart nästan all min fritid, men det är på något sätt så roligt att jag inte vill släppa det, säger Victor. Men det är klart att jag förmodligen kommer få minska antal uppdrag i framtiden.

Text: Jessica Fritzson

Adresser finns det gott om

KyrkanPosted by Victor Ramström 03 Jun, 2012 22:35
Ögonen börjar snurra runt i huvudet efter alla namn och adresser som jag har sett de senaste timmarna. Jag håller på att sammanställa en lista på alla medlemmar i de olika POSK-grupperna i Växjö stift. Hittills har jag fått in uppgifter ifrån tre av stiftets 10 föreningar. Vilket resulterar i kontaktuppgifter på 141 medlemmar! Det ska bli kul att se hur många namn det blir med tiden, tanken är ju att denna lista inte ska bli komplett utan ständigt förnyas med nya namn.

Utöver arbetet med att kartlägga våra egna medlemmar så pågår även arbetet med hitta nya medlemmar. Nu väntar exakt 200 obundna grupper i stiftet att bli kontaktade utav oss i POSK i Växjö stift. Det finns stor potential till att låta det växa fram nya POSK grupper i stiftet!

469 dagar kvar till valet!

Konfirmationshögmässa i Birgittakyrkan

KyrkanPosted by Victor Ramström 13 May, 2012 15:08
Denna soliga dag konfirmerades 21 stycken glada ungdomar i Birgittakyrkan. Kyrkan var fullsatt, cirka 450 personer fanns på plats. Både trogna gudstjänst besökare, och familjer till de konfirmerade. En stor kollekt samlades in till Svenska Kyrkans Internationella arbete. Och allt gick faktiskt riktigt bra. Monica och jag kämpade på i gudstjänstgruppen. Idag försvann många av de ordinarie uppgifterna, men kyrkkaffet skulle ordnas och kollekten skulle tas upp. Samt lite ordinarie kyrkvärdsuppgifter. Som tur var fick vi god hjälp att lösa uppgifterna.

Styrelsemöte POSK i Växjö stift

KyrkanPosted by Victor Ramström 13 May, 2012 14:51
Det är mycket som händer just nu. Eller rättare sagt det är mycket på gång som börjar planeras. Igår var jag på styrelsemöte för POSK i Växjö stift.
Det känns som att styrelsearbetet är igång ordentligt. Det finns många planer inför kyrkovalet nästa höst och tills dess ska vi se till att det blir fler POSK grupper i Växjö stift. På många håll finns det grupper men det finns också många tomma fläckar på kartan, det ska vi försöka ändra på. Det kommer bli en intensiv höst med många träffar. Men det behövs om vi ska nå framgång i valet.
Vi satsar nu även på att få ut så mycket information som möjligt till de medlemmar vi har och de som sympatiserar med oss. Därför kartläggs just nu alla de personerna. Om du känner att du har något att bidra med, tveka inte att höra av dig. Vill du veta mer om vad POSK vill kan du besöka hemsidan!

POSK:s Riksårsmöte 2012

KyrkanPosted by Victor Ramström 06 May, 2012 22:58
I mars valdes jag till ombud från Växjö stifts POSK grupp till riksårsmötet i Linköping 5 maj. I samma veva fick jag veta att det passade bra med lillasysters flytt, beskrivet i tidigare inlägg.

Mötet började med samlingsfika och därefter en mässa i Domkyrkan, ledd utav domprost Peter Lundborg, som även blev vald till mötesordförande när årsmötes förhandlingarna inleddes efter lunchen.

Jag vet inte vad jag hade väntat mig av dagen, men jag blev positivt överraskad. Jag har aldrig betvivlat styrelsens kunskap på något sätt. Och under dagen fick jag ännu mer bekräftat deras breda kunskap, en mycket positiv upplevelse när något är ännu bättre än väntat!

Den stora punkten på dagordningen var POSK:s nya Vision och program. Det hela har varit ute på remiss i två rundor och nu hade styrelsen arbetet fram ett förslag. När jag tidigare läst igenom förslaget har det inte varit något större som jag reagerat vid, utan kände att jag kunde ställa mig bakom det. Det blev många diskussioner. Några saker ändrades en del till det bättre kanske någon till det sämre enligt mig. Men fortfarande är det absolut något jag kan ställa mig bakom. Styrelsen har arbetat hårt med det och jag tycker att de har gjort det riktigt bra, en stor eloge!

Vid fikat på eftermiddagen blev det firande av POSK 25 år! Beskrivande tal av vägen hit, inspirerande. Och god tårta, jag valde en med hallon och blåbar, den föll mig mycket väl i smaken.

Ett bra årsmöte med andra ord!

Påsken i Birgittakyrkan

KyrkanPosted by Victor Ramström 09 Apr, 2012 13:10

När börjar egentligen påsken? Det finns säkert många svar på den frågan, och förmodligen ännu fler åsikter. För en del kanske den börjar på Långfredagen med ett besök i kyrkan. För andra kanske man kan säga att den börjar några veckor tidigare med alla förberedelser inför påskens gudstjänster. Hur som helst, nu har vi i alla fall firat påsk!

Det första tecknet för mig att vi verkligen började närma oss påsken var när vi samlades i min gudstjänstgrupp för att förbereda och dela ut uppgifter inför Palmsöndagen. Sedan kom Palmsöndagen och en liten men god skara delade på uppgifterna under Högmässan.

Stilla veckan inleddes med passionsandakter i dagarna tre. På onsdagen samlades kyrkans unga och konfirmanderna för att se en film om Jesus sista dagar på jorden. Tyvärr föll den inte mig i smaken, och inte så många av de andra heller. Det är svårt att ta till sig något av en utdragen film från -70 talet..

Sedan kom de "riktiga" påskdagarna och gudstjänster. För min del blev det: Skärtorsdagsmässa, Långfredagsgudstjänst, Påsknattsmässa, Högmässa på Påskdagen och Emmausmässa på annandag påsk.

Alla gudstjänster har varit riktigt bra och de flesta har ökat i besökare jämfört med föregående år. Något att lyfta fram är minimusikalen på påskdagen, fantastisk ! Men bäst av alla gudstjänster var Påsknattsmässan ! I år infann sig verkligen stämningen, precis som det ska vara. Det som verkligen passade in var att istället för orgelmusik så fanns det ett lovsångsband på plats. Hela påsknatten fylldes av lovsånger !

På påskdagen och annandag påsk ordnade jag kyrkkaffet. Mer om påskdagens kyrkkaffe, eller rättare sagt påsktårtorna kan du läsa om på Anders Göranzons blogg !

Nu ska jag äta upp det sista påskgodiset! (skålen är nästan tom nu !)

Next »